Nytt kapitel, bäbis

13 månader

Det är otroligt häftigt att få följa Benjamins utveckling. Inte förrän nu förstår jag varför en förälder beundrar sitt barn. Det går inte att göra annat. Från att ligga i stort sett helt lealös (är det svenska eller norrländska?) till att lärt sig gå, springa, förstå ord och meningar, kunna uttrycka sig med mer än bara skrik och gråt. Jag är minst sagt imponerad.

När mini fyllde ett blev det en explosion av steg han tog i sin utveckling. Han började framför allt att gå, idag hasar han sig väldigt sällan fram på rumpan. Att se lyckan, stoltheten i hans ögon när han kom på detta, oförglömligt. Hans ordförståelse och att han nu även uttrycker sig med ljud, ord (sitt eget språk som troligen bara föräldrar förstår) och gör sig förstådd på det viset, wow.

Vi har ju pottat sen han var 9,5 månad. Sen dess har det blivit 2-3 bajsblöjor, han säger till med ett ljud att han är nödig. Senaste månaden har han även börjat hålla sig tills han sitter på pottan. Vissa gånger kopplar jag inte, det tar ett tag men han håller sig. Förra veckan åkte han på magsjuka, även då signalerade han att han behövde pottan. Kissandet går upp och ner, vissa dagar är han näst intill torr om dagen och kissar i pottan. Andra dagar säger han inte till, skvätter hel del och kissar här och där. Om dagarna kör vi oftast utan blöja, bara med byxor. Upplever han känner nördigheten bättre utan blöja. Det gör lite ont i hjärtat när vi är ute, på stan, handlar och han säger till att han behöver kissa och jag inte kan erbjuda pottan. Som underhållning vid pottan finns både en bok och sångpåse. Han älskar båda, numera läser han boken själv oftast, ibland vill han att jag läser och sjunger jag för honom. Sångpåsen är ett fantastiskt ”verktyg”, figurer som symboliserar olika sånger. Alltid lika spännande att titta ner i påsen. Han har stenkoll på sångerna. Senaste tiden går han ofta och sjunger när som, med melodi likt ”blinka lilla stjärna”. När han ser apan, säger han ”ompa ompa”. Det är så roligt med denna kommunikation!

Senaste månaden har han blivit betydligt petigare med maten. I hela sitt liv har han ätit i stort sett allt som serverats. Numera är det ett lotteri om han kommer äta något överhuvudtaget. Många gånger petar han mestadels, äter lite. Kiwi, banan, majskrokar och smörgåsrån är dock alltid säkert kort. Må hända ej så näringsrikt men sägs han klarar sig ändå. Jag är tacksam han fortfarande äter frukostgröten, åtminstone ett rejält mål om dagen. Han åkte som sagt på magsjuka förra veckan, sen dess har han i stort sett ratat välling både på kvällen och morgonen. Trist då det varit både enkelt och trygghet rent näringsmässigt med bland annat vitaminer och mineraler. Kanske det vänder snart igen, att han bara behöver återhämta sig ordentligt.

Benjamin älskar att vara ute. Många gånger kommer han med skorna för att visa att han vill gå ut. Gunga är helt klart favoriten men även att leka i sandlådan.

Han är stor närhetsdyrkare och varit det sen han föddes. Myskillen nummer ett. Det var ett tag sen jag slutade vyssa honom till sömns. Om dagarna somnar jag ner honom sittandes gränsen i min famn, gungandes för att sedan lägga ner honom. En gång om dagen sover han i vagnen, oftast på eftermiddagen. Om kvällen, somnar han ibland i famnen i sängen eller så jag och håller om honom tills han somnat. Om nätterna, tidig morgon, gnyr och snurrar han och söker efter mig. Han ger sig inte förrän han ligger tätt intill med fingrarna intrasslade i mitt hår. Oftast är det mysigt men ibland bli väl påfrestande om han inte kommer till ro utan fortsätter gny och småsnurra.

Jag älskar detta liv! Att få spendera och dela dagarna med denna minimänniska är det bästa jag vet. Vill inte det ska ta slut, förhoppningsvis får vi hänga hela året men därefter blir förändring. Det ger mig smått separationsångest av bara tanken att någon annan ska hänga med honom om dagarna. Det kanske är ett tecken att jag inte är redo att släppa honom än. Jag försöker njuta varje dag, varje stund, även när min energi är låg. Det går ju att njuta än om en är trött, låg. Att då se det lilla, det är lite av hemligheten. Jag tänker även, jag är inte mer än människa.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s